Og skipper lige et hjerteslag

23 apr 2017 20:57
när man stöter ifrån sig människor i allmänhet och tinderkillar i synnerhet och är för sjuk för att träna och har för mycket att göra för att egentligen göra något annat, då blir det en rätt osocial helgjävel. har bara träffat en enda människa, vilket i och för sig var rasande trevligt, men som kompensation druckit ganska mycket vin och chattrat i alla chatter jag har. utom den jag helst vill. let´s just say att det är en stor känslomässig skillnad mellan att inte förvänta sig något mess och inte heller få något mess, att inte förvänta sig något och som en liten guldkantad bonusglädje faktiskt få ett mess!! och att BLI UTLOVAD MESS och sen inte få något. alls. på hela helgen. y´all know my brain, den har givetvis lämnat alla normala, lugna och fina marker bakom sig och rusat raskt in i panikens kaotiska tillvaro.

den enda rimliga förklaringen är a. han har hittat någon annan (ah, den där berömda Någon Annan) eller b. han har snackat med folk omkring sig som sagt åt honom att har han inga seriösa avsikter bör han avsluta detta och det har han inte velat göra medelst sms. så det kommer väl imorgon det. i förebyggande syfte har jag skrivit en bokscen som jag tror är en rätt ackurat återgivning av hur ett uppbrott mellan oss skulle kunna gå till (hint: han är vänlig, lugn, ledsen och öm, jag går från iskyla till hysterisk sorg tillbaka till iskyla och ber honom in oh so many words att dra åt helvete) (en gång sa han att hans ex ofta reagerade med ilska när hon blev ledsen och gissa vem som tänker på det varje gång hon reagerar med ilska när han gör henne ledsen) (blablabla, om jag bara kunde slutt å gå runt som en jevla klisje)

så jag mådde redan skit med stigande panik i kroppen och då (men varför? varför? varför?) gick jag in på hans fb, såg en bild och en bildtext jag absolut inte behövde se, och grät bittra, bittra tårar över den och tillvaron och världsalltet och min egen ynkendom. det är absurt att en liten vanlig jävla larvig brud som jag ens skulle drömma om att en man som han skulle vara min. det kommer inte att hända och jag borde settla mig for less men det kan jag ju inte nu. åh gud. av de vänner vi har gemensamma vet jag i alla fall tre som fnissande och i smyg anförtrott att de "liksom är lite tända" på honom och jag har lett överlägset pga been there done that och jag visste att ingen av dem kunde få honom men nu känns inte det så jävla roligt längre.

let´s just say att min självkänsla just nu är mer sönderfallande fläskkött än Napleon.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»