Blå som förgätmigej (17)

9 jul 2010 22:46
De klev ut i sommarkvällens dunkla blå ljus och Ljungberg ropade ett fryntligt adjö åt Karin som neg farväl på Wärdshusets tröskel.
"-Nu ska vi ut på en liten promenad. Fortsätt gå, bara och inte ett pip."
Längs landsvägen gick de, genade över lägdan och in i skogen.
Gerda huttrade ofrivilligt till. Glimten av revolvermynningen innanför Löfgrens rockslag hade varit tillräckligt för att tysta dem båda. Hon sneglade på Hakvin medan hon snavade fram i lingonriset. Han gick rakryggad under tallarnas hägn och ansiktet vilade i skugga.

"-In med er!".
De pushades genom den låga dörröppningen till den gamla ladan.
I skenet av tvenne cigarrcigariller vecklades det olycksaliga kontraktet åter ut.
Då intet annat underlag än en gammal trasig sågbock fanns att tillgå, tvingades Hakvin knäfalla vid den och Ljungberg stack sin reservoarpenna i hans motsträviga hand.
"-Skriv! Ni kommer inte härifrån levande någon av er utan underskriften. Ingen kommer att höra något."
"-Kyrkan har inga som helst andelar i denna mark och det vet ni lika väl som jag," dristade sig Hakvin att protestera.
"-Prelattjat," fnös Langeland."Det där har vi redan kringgått genom en gammal paragraf i Hälsinge landslag, så det krävs bara en kyrklig notaries underskrift om byarådet finner det för gott att avsätta marken!"
Hakvin bleknade ännu en nyans.
Med honom stod nu och föll Viksbobornas framtid. Hans underskrift skulle innebära slutet på den strävsamma agrarkulturella epok som varat sedan skötkonungens tid, och inget hade han att sätta emot.
Besegrad sänkte han huvudet och förde pennan till papperet.

"-Hvad in i bledvedeste helvites
skide r*v! Pendjaevelen aer rand ud au blaek! Frem mid en anden!".
"-Eh, jag har ingen..."
"-Tyvärr."
Inför detta antiklimax i pappershanteringen i det gamla ängslidret uppstod en pinsam tystnad och Gerda höll andan tills Löfgren fräste till på ett så råttsnipigt sätt att man nästan tyckte att det verkade som ett pip:
"-Nå, så får ni sitta här över natt, det ska fan gå sex kilometer för att hämta en penna! Ingen kan höra er och fönstren är förseglade. Vi återkommer imorgon, mina herrar. Här sitter de i tryggt förvar."
"-Låt gå för det. Ha en angenäm natt, unga herrskapet."
"-Otäckingar!", mopsade Gerda lite försiktigt men Langelands bullrande skratt när dörren låstes tre varv från utsidan indikerade att hon med denna kommentar inte försatt dem i ytterligare livsfara.

Med huvudet i händerna lät Hakvin modet falla och bad Gerda att förlåta honom.
"-Hade jag vetat att det skulle gå så här hade jag väl aldrig dragit dig upp hit, Gerda. Tro mig, lilla Gerda, du har blivit mig så kär att jag överväger att välja rucklarnas kula för pannan hellre än att se dig olycklig!
Han såg så uppriktigt olycklig och så söt ut att Gerda inte kunde motstå att dra detta ett varv till.
"-Söte Hakvin, jag har ingenting att förebrå dig, och vore det inte för mitt amoraliska levernes skull, kanske förutsättningarna för oss två hade varit annorlunda." Hon gav honom Blicken under troskyldigt tångböjda ögonfransar.
"-Menar du verkligen det?" Han lyfte huvudet och såg henne i ögonen i skumrasket. Och Blicken gjorde sin verkan. Det var alldeles tyst i lidret förutom ett och annat hisnande andetag. Efter den här kvällen skulle ingenting bli som förut.

"-Åh, Gerda, du underbara! Jag önskar bara att morgonen aldrig kom utan att vi finge sitta här i mögellukten i bara understassen med myggen som svärmar och småsven som äter oss, men när rucklarna kommer snart åter. Det finns ingen utväg för oss. Ack, att det skulle taga en sådan ände" (hon noterade att Hakvin hade en tendens til ruelse, ett karaktärsdrag som han var tämligen ensam om i hennes sällskap och hon bestämde att nu fick det räcka med ångest).
Hon skrattade pärlande och kysste honom på kinden.
"-Jag kan tänka mig att hindra myggen med lite påklädd anständighet men det är nog bäst att du också hoppar i kostymen."
"-Åh, javisst, förlåt..."
"-Dumheter, Hakvin, men om nån timme kommer min storebror från tisdagsdansen för att hämta påfyllning av sitt hembrända som han gömmer här i Eskilssons lada och då, lille Hakvin, tänkte jag att vi passar på att sjappa du och jag!"

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»