Blå som förgätmigej (20)

14 jul 2010 21:14
"Ernst-Olof är ena brorsan" väste Gerda otåligt. "Han bor neri kröken. Nisse, han bor fortfarande hemma på Rullan hos mor och far. De delar brännvinskagge. Sscchhh nu för Guds skull"
De tryckte sig alla tre in bakom några täta trädstammar medan det glammande sällskapet närmade sig. Gerda hade värsta chillsen längs ryggraden av rädsla för att det skulle vara de illistiga kumpanerna som nalkades. Lättnaden blev stor när hon igenkände två av sina andra bröder och deras fästmör, som glatt nojsade sig hemåt i grågryningens grumliga ljus.
"Hej på dig Solveig! Och goddag Bittan! Och hallå Sven-Eskil, och hej Sven-Idar!" Gerda hoppade fram och omfamnade dem alla och det blev ett kvitter och en fnitter bland flickorna och ett hö-höande och ryggdunkande bland gossarna så det stod härliga till.
Hakvin stod bortkommen bakom sällskapet och visste inte riktigt vart han skulle göra av sig, men Gerda drog fram honom för att hälsa.
"Det här är Hakvin, och han är inte... jag menar, äsch, han är här för att stoppa de skändliga förbrytarna som håller på att lura till sig halva socknen från bönderna."
Samtalet växlade blixtsnabbt till ett lite lite fylleargt men ändå allvarligt bottnande tonfall, och orden som fälldes i gryningsdunklet var ärliga och hårda.
"Pockers..." "Attans svinpälsar..." "Lura hederligt bonnfolk..." "Men hur stoppa..."
Det var ingen som märkte de tre männen som smugit sig alldeles inpå under det animerade samspråket.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»