Blå som förgätmigej (21)

17 jul 2010 21:54
"-Jaha, och här samspråkar man i all gemytlighet inpå småtimmarna förstår jag!". Som en man hoppade Hakvin och alla Gerdas släktingar plus Gerda själv till vid det sura tonfallet och vände 180 grader i luften.
Bakom (fast nu framför) dem på vägen stod en liten spenslig karl med ett snipsmädligt ansiktsuttryck och värsta mullbänken under läppen, vilket fick honom att likna Donald Gås som Gerda en gång beskådat på kinematograf.
"-Jamen jaha, hurSÅ då?", gruffade Sven-Idar snarstucket.
"-Ja, vem är du då som är ute och spatserar i vargtimmen och inte har vett att hälsa på folk på övligt sätt?", fick han genast uppbackning av Nisse.
"-Skaruhashtrykelleh?", bidrog Sven-Eskil med till konversationen.
"-Den som muckar med mig leker med döden," upplyste den lille mannen lika sakligt som kaxigt och spottade en snusloska på Sven-Idars träsko. Alla tre brödernas ansiktsuttryck skiftade i lila och man kunde ha skurit testosteronhalten i luften med kniv, hade det inte varit för den ymnigt förekommande småsvén som drev som svidande tjocka runt dem.
"-Men för helvete, Lill-Sjöberg", suckade skogsbrynet och en karl lika stor som tvåochenhalv vanlig, klev ut därifrån och upp på vägen precis lagom för att parera Nisses hämndtjurrusning med ena handloven och skicka honom ett gott stycke ut i spenaten.
"-Jag är trött", deklarerade jätten framför (nyss bakom) dem i det han lyfte Nisse i hampan och ställde upp honom igen på hans plats bredvid Bittan. "Och jag ids varsken slåss eller dra opp fler tallar med rötterna till presentation. Nu lugnar du ner dej, Lill-Sjöberg, och ber herrskapet om ursäkt ögonaböj."

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»