Blå som förgätmigej (28)

20 jul 2010 22:40
De skrev på.
En efter en steg de fram, strök mössan av huvudet, måttade noga mot raden på papperet och skrev, kråkigt, sirligt, med korsordstryck på reservoarpennan vilket åstadkom mången plump.
Bläckplumpar brydde sig emellertid inte de tre kompanjonerna om, där de stod och handskakade och samlade in de underskrivna överlåtelserna en efter annan.
Gerdas kinder badade i tårar och hon tyckte att detta var en alldeles rysligt dum och jobbig dag. Hakvin stod fyra meter därifrån och vägrade låtsas om att hon fanns, medan bönderna fällde honom elaka kommentarer och onda ögonkast.
"-Jaha, då är det bara byäldstens underskrift som fattas då, för att en lyckad affär ska slutas mellan goda parter!", triumferade Löfgren.
Faffa reste sig mödosamt, stödd på Ernst-Olofs arm.
"-Välkommen fram, herr Hansson," Löfgren log förbindligt och sträckte fram papperet.
Faffa stultade ut i gången och gav Löfgren en enda blick, skarp som blankslipat stål.
"-Nä. Int skriv je under tocke töll, je int! Silver, höh phjatt!"
Så vände han ryggen till och påbörjade utstultandet ur lokalen som var abso, abso, absolut knäppdödstyst.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»