Att född är Herren Jesus gris

24 dec 2010 23:37
sjunger brödis och finner sig i att vi inte kan ta oss nånstans pga väderleken. Surar i 6 minuter och fetishiserar därefter farmors julhöganäskruka i rollen som (den julklappsförvånade) Pippi i 90 minuter (puh).

Jag frågar svärfar gång på gång om det här är Ölandsfåk men han säger hela tiden att det är nåt så grönjävligt mycket värre, "som en vit vägg" och jag tittar ut och tycker inte jag ser nåt annat än just än vit vägg men ack så glad att vi inte tog beslutet att lägga morbror i bakluckan och köra på småvägarna med en treåring i bilen fast släkten låg på. Det var en lillprövning bara att ta sig till soprummet här på gården till fots, kan jag säga.
Jag önskar så att det inte finns några uteliggare i den lilla staden på Öland.

Om spel och dobbel kan jag säga: i min familj var kortspel nåt man tog till när barna var sjuka, med medvetenheten om att man fick vinna med urskiljning, annars apokalyps. Det kunde mamma men inte gärna pappa. Han vann och vi grinade.

I den här svärfamiljen spelar dom frivilligt kort, omgång för omgång och dricker och äter och pikar varandra på ett roligt sätt och är fortfarande, efter 31 år, glada för att dom har barn att dänga i Chicago.

Mycket kan man alltid säga om alla familjer men den här har sätt att mötas och umgås på liksom frivilligt.
Tycker det är fantastiskt, med mina jultrauman i bagaget. Och trots julmåsten och julviljor och julkontrollbehov: när det är färdigätet och färdigöppnat och färdigjulregisserat så infinner sig en jullättnad där man har kul tillsammans.
Ur en såns som mitt perspektiv, där allt därefter är tomhet, tvång och bråk, är det fantasmärkligt.

Speciellt att låta brödis växa in i.
Hon ba, till farbror, 26 år "-Det är lördag imorrn. Har ni nåra bra godisaffärer här, eller?".

Tycker fortfarande att det är otroligt fantastiskt att hon yttrar nåt annat än "mamaaaaaaaaa!"

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»