Anna-Karin, rödhätta

27 jun 2013 00:42
Cykelutflykt och sardiner

Landsbygden var vacker, vädret soligt med lätta sommarmoln och kandidat Johansson kunde inte annat än tina upp lite när han i rödhättans sällskap svischade förbi åkrar och ängar. Åtminstone tolkade Anna-Karin hans minspel och benföring som att hans sinnesstämning var på väg upp. Hon hade haft lite dåligt samvete över historien med skalbaggarna under förmiddagen, och försökte därför vara trevlig och hålla sig i skinnet. Men det är inte lätt när man är en yrhätta, och hon fick kämpa hårt för att inte busköra på impuls och göra skenattacker med händerna utsträckta i luften. De rastade under en ek i Janssons hage och Anna-Karin tog fram Huldas sardinsmörgåsar ur matkorgen. Hon älskade Huldas sardinsmörgåsar, matiga och saftiga, gjorda på hembakt rågbröd. Men se, de föll inte kandidaten i smaken. När han vecklat ut smörpapperet och kände doften, började det snipa sig i mungiporna på honom, och det gäckande, hånfulla tonfallet var tillbaka.
- Nej se fisk, det äter inte jag.
Anna-Karin suckade och kände modet falla. Plus att hon plötsligt tyckte att hon gjort väl ifrån sig som lagt skalbaggar i kandidatens säng. Det var precis vad han behövde.
- Anna-Karin! klingade plötsligt en ljus tillgjord flickstämma från vägen.
Dra på trissor, tänkte Anna-Karin surt. När man tror att det inte kan bli värre, se då kommer Charlotte.
Charlotte var Anna-Karins klasskamrat och rödhättans raka motsats i snart sagt allt. Där vår hjältinna var impulsiv var Charlotte övertänkt (eller beräknande, beroende på vem man frågade) där Anna-Karin var ilsk, var Charlotte överdrivet vänlig och lismande, och där Anna-Karin var rödhårig, var klasskamraten guldlockig.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»