Anna-Karin, rödhätta

26 aug 2013 20:52
Pantern hukar sig

Onsdag morgon följande vecka, då Anna-Karin och hennes faster som vanligt delat på morgonens pillerranson följd av en rågbrödsskiva och hett kaffe på fat i gryningen, avverkade de effektivt dagens fink- och messpaningar i slyskogen. Anna-Karin rapporterade mesarnas aktiviteter som hon vaksamt följde i kikaren och faster Karin noterade raskt i sitt stenografiblock vilka ungar som flugit ut idag samt kryssade för på orienteringskartan vid vilka trädrötter de skulle göra upplyftsmanöver medelst sopskyffel efter lunch av dem som ännu icke kunde räknas som flygfärdiga.
Upprymda över Yukon-finkarnas framsteg i aerobatik återkom de till husets framsida och fann där att två cyklar stod parkerade utanför.
"-Bekanta?" undrade tant Karin.
"-Det kan man säga," sa Anna-Karin sammanbitet.
"-Jobbiga?" sa tant Karin som blixtsnabbt noterade förändringen i Anna-Karins numera stringenta yrhätteframtoning.
"-Kan man säga." Anna-Karin kände inte minsta längtan efter att ånyo höra Charlotte framhålla sina egna förtjänster vid sidan av Anna-Karins lustifierade malörer med kandidat Johansson som entusiastisk publik.
"-Nå, då ska vi väl välkomna dem ordentligt, Anna-Karin.", sa tant Karin.
Anna-Karin suckade och såg framför sig drygt halvannan kafferepstimme av förödmjukelse med tant Karin på parkett.
"-Anna-Karin," sa tant Karin uppfordrande och lydigt lomade Anna-Karin efter fastern uppför dörrtrappan, men just när hon skulle träda över tröskeln stoppade henne tant Karin.
"-Ordentligt, min flicka, sa jag. Inte ovänligt. Och absolut inte mjäkigt!". Tant Karins ögon glimmade som ögonen på en panter som förbereder sig på smygjakt. Hon blinkade knipslugt åt sin unga släkting som plötsligt kände sig genomströmmad av en ordlös kampvilja. Med högburet huvud trädde Anna-Karin in, med en aning om att detta kafferep kanske ändå skulle gå att genomleva...

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»