Anna-Karin, rödhätta- Hur gick det sedan?

3 nov 2013 20:58
Sedan

När Anna-Karin gifte sig, sent omsider, hade epoken, modet och politiken svängt rejält. Hon gjorde sina åldrade föräldrar själaglada genom att välja hemkyrkan utanför vilken björkarna susade så vackert, och detta trots att hon var en celebritet och nydanande forskare med världen som arbetsfält. Halva staden var där och såg bruden skutta ut på kyrktrappan i vårsolens glans. Anna-Karin, som vistats i Ecuador, Guatemala, Paris och London de senaste sju åren var klädsamt gyllenbrun i hyn och det tidigare eldröda håret var solblekt och uppsatt i en vacker chinjong. Hennes nyblivne make, den berömde insektsforskaren Paolo Canhuerto Santa Maria dell´infant Jesù de Cruzcolomba, såg kärleksfullt på henne över de hornbågade glasögonen.
"Anna-Karin" sade han lyckligt. "Äntligen är du min"
"Vad sa du?" sade Anna-Karin, torkade en tår, gjorde ett krumsprång och kysste sina syskon på kinderna, rättade till nyblivne makens slips och gav prästen några stenhårda ryggdunkar (åren på fältet hade befäst hennes järnfysik, och utbildningen till gymnastikdirektör satt heller inte ivägen)
Anna-Karin vinkade till folkskaran, gav tärnan Charlotte (som nuförtiden arbetade i skolbespisningen på orten) en björnkram och flög in i taxin som skulle föra brudparet till Stadshotellet. Där väntade en meny med slottsstek och hjortronparfait. Kandidat Johansson, som var omgift och bodde i Lund, hade avböjt att närvara av oklar anledning, till Charlottes stora lättnad, men Anna-Karin var smått besviken. Hon hade sett fram emot att få visa honom sin samlade forskning om de centralamerikanska skalbaggarnas utbredning och taxonomi.

Faster Karin, salig i åminnelse, log stolt i sin himmel.

SLUT

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»