i´m your kamikaze

5 jan 2017 15:08
ja. det är tusen grader kallt ute och jag luktar mansparfym. en eldig maskulin doft, absinth och basilika, kryddpeppar och patchouli. en pulserande röd doft i mitt hår och i mina kläder, i jackan och halsduken som prydligt har hängt i en garderob över natten och tröja och byxor som legat elegant ihopvikta i ett fönster. mina trosor hamnade någonstans i fotändan, tilltrasslade och avdragna när klockan och samtalet passerat tolv och sömnen inte kommit för varifrån skulle sömnen komma när det finns hud och läppar några centimeter ifrån? naturligtvis kan man inte "bara sova" över. naturligtvis kan man inte bara dricka lite vin och prata och kolla på en tv-serie i soffan. naturligtvis kan man inte bara äta en middag ihop över ett par öl. naturligtvis måste samtalet som påbörjats hundra gånger om ("borde vi göra det här?") avslutas någon annanstans än där det startade, naturligtvis måste vi ses bara en kort sväng innan det är dags att gå hem. naturligt och vist? nej. för plötsligt står jag där igen. framför en person som biter sig i läppen och inte möter min blick och mumlar något om bubblor som är reserverade för vissa stunder och vissa situationer och som ingen för veta något om. bedräglig närhet och ett hårt tyck över bröstet. igen. det är inget fel på mig, mer än att jag inte förstår att grindarna smäller igen förrän jag redan är inlåst. än finns det en väg ut och den ska jag springa på allt vad jag kan för jag kan inte vakna och sträcka mig efter en rygg som är bortvänd, jag kan inte sitta med en kopp svart kaffe och i tystnad med nylonsträngar i magen för att avståndet plötsligt blev så stort. från läppar vid mitt öra och min hals till en strilande dusch i annat rum. och jag går ensam därifrån genom fallande snö och passerar gränser i mitt inre till sånger om att bli lämnad och att lämna. allt handlar i slutändan om att lämna och bli lämnad. en dag i taget lever jag men även då blir det plötsligt imorgon.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»