knarkotika!

9 mar 2008 09:03
Jag har en kärleksrelation till min egentid. Den har de senaste 8 månaderna varit så sparsamt förekommande att jag kan räkna den i milliliter och teskedar. Flera gånger har jag varit fullt beredd att stirrig ge mig ned på Plattan med barnvagn och allt och beblanda mig med de slitna och vinddrivna föräldraexistenserna som, liksom jag, är kapabla till lite allt möjligt för att få tänka en egen tanke en gång var fjortonde dag eller så.

Det är bäbis, jobb och hushållsarbete, jajustja, relationen ja men den kan vi vårda över en tallrik gröt samtidigt som vi diskuterar diskmaskin eller tvättmaskin, det blir nog fan diskmaskin, ingen av oss vill riktigt ge upp möjligheten till lite egentid i tvättstugan som ligger tvärsöver hela bostadsområdet, än.
Det är arbete, arbete och varje ostörd kvart vid datorn är värd tusen kronor eller 6 Paket Pampers gold extrasoft eller 3 stormaktstida mjölkkor, 75 limpor bröd från Daglivs, en halv kväll på krogen, två MeandIbodiesar, vad man är beredd att betala för att slippa gå upp och amma klockan tre förtifem när man ändå måste upp tjugo i sex och så vet man att man ändå kommer att måsta gå upp fem och amma, tre Maybellinemascaror som inte är så jättebra, SL-kortet inom 5 år, en försvarlig mängd lösgodis, tre legoknektar från DUPLO och sex och en halv portion sushi.

Jag har hört att dom som får flera barn upplever en hisnande snabb värdestegring. Dom andas ungefär var tjugoförsta dag och får gå på toa en gång i kvartalet ungefär. vilket då blir värt cirka 800 Daglivslimpor eller en mindre Greklandssemester som man ändå inte ids ta sig iväg på för dom har nog inte Pampers Gold på Lefkas utan bara nå billigt euro-skit plus att om alla i familjen ska hinna vara magsjuka ett dygn var så kommer endera föräldern att lida tjatåspringdöden vid poolen.

Men iallafall. Det är rart med barn fast man blir reducerad till ett knippe funktioner. Sen när ungen väl har somnat efter några timmars ilsket gallskrän för att den har separationsångest när den inte får äta tutte, vet hur man kryper men inte kan göra det, det kliar i näsan men inte har finmotorik att klia tillbaka på precis rätta stället, nåt skaver i stjärten som man inte kan tala om, plingplongan åkte ned i badkaret förut, hata att ha saker över bena, bara har tråkigt, är argkär i mamma, världen är så stor och man börjar fatta att man är liten, det kliar i tandköttet vill bita tutten men då pang undan,


DÅ



ja då (i stillheten)



då smyger man tyst iväg och slår sig ivrigt på armvecksvenen och knarkar, super, och injicerar den där berusande dyra egentiden.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»