vi er perfekt men verden er ikke det

20 jun 2017 16:08
text är vi bra på. bolla ord fram och tillbaka, jag hade glömt hur det kändes. min vän l läser några av våra mess och säger att vi ju typ är samma person i hur vi skriver. antar att det blir så efter att ha textat varandra 5 timmar om dagen i ett år.

efter tio månaders tystnad tar det ingen tid alls att komma tillbaka in i jargongen, skämten, antydningarna. förutom att vi inte antyder längre, ska det bara liggas finns ju anledning att prata runt det.

men man kan fantisera tillsammans. man kan kort minnas tillbaka. man kan (inom parantes återkomma till detta med att ingen av oss liksom någonsin hade någon chans mot den andra, när vi väl satte igång att söka kontakt back in the days) och man kan snuska loss ganska rejält, men med värdighet. vi är alltid värdiga. han har en renhet i språket som jag faller för. det är på rätt sida vulgärt, det är inte kladdigt och det är inte högtravande. det är bara han. och jag. min jävla kära V.

och bitterheten försvinner. den beska smaken i munnen, vreden, cynismen. den blir värme och pirr. jag har aldrig behövt oroa mig för vad han tycker och tänker om vad jag säger, skriver och gör. det har jag givetvis gjort ändå men så länge vi kände varandra älskade han allt jag gjorde (för att citera jocke berg) och när vi slutade känna varandra försvann känslorna vi kände (eller ja, you know... det var ju inte riktigt lika smärtfritt och snabbt för min del).

jag skriver till honom att jag aldrig kommer lita på honom igen och svarar fair enough. han frågar om det ändå inte var bäst för alla, det han gjorde och jag svarar att han är värdelös och inte fattar någonting. han accepterar det och mer finns inte att tjafsa om. vi skulle aldrig ha gjort som vi gjorde då. nu gjorde vi det ändå och konsekvenserna var brutala.

men han finns. och han vill göra det igen.

och när C som svar på ett av mina många sms-nödrop i krognatten (one too many och alldeles för vackert formulerat) skriver att han inte längre känner sig okej med att behandla mig och sig själv så här och går från värme och närhet till undvikande distans på ett sätt som är så skärande tydligt att jag är kall inifrån och ut och får hjärtklappning av att ens tänka på konsekvenserna av det så

blir det där textandet med V konkreta förslag och vi déjà vuar tillbaka till den andra augusti tjugohundrasexton då jag senast fick ett sms som säger ”här nu” och gick ner för att öppna en dörr mot sommaren. det var dag då och det är natt nu. då bar jag på ett barn och på sorg och skräck och förtvivlan. nu bär jag tre glas vin och har en dans i mitt steg.

för han lever framför mig igen.

de sluttande axlarna och de inåtvända knäna och det solblonda håret och regnstänket av fräknar över näsan och det slutna leendet och ljuset i ögonen när jag säger hej och välkommen och lägger armar runt kropp (varm och tung) och mun mot mun (med smak av hallon) och tunga mot tunga (som hjulen i ett drev) och fingrar genom håret och det var länge sen men det är som första gången och det är som att komma hem.

när vi hånglat en stund kan jag inte hålla tillbaka ett leende eftersom jag tänker på ett citat och jag kan säga det och han skrattar för hans hjärna har sen alltid vandrat i precis samma spår som min. efteråt sätter jag ett finger mot pricken på hans underläpp, som jag länge trodde var ett sår men som är en liten liten leverfläck och han säger att han ska upp och jobba om fyra timmar och det tar en timme att köra hem igen och han måste gå.

vi klär på oss och han försvinner. klockan är två på natten, jag läger mig på en madrass på golvet och jag är så berusad att rummet snurrar. C har skickat ett sms som innehåller all den nya skärpan och jag svarar okej för vad ska jag säga när han vägrar möta min blick, ens i text.

jag har aldrig haft svårt för att göra plats i mitt hjärta för en eller två eller fem. nu är de två som trängs där och ingen av dem vill egentligen ha mig och det jag erbjuder att ger dem. jag begär för mycket och jag borde söka det någonstans men jag är hellre trasig men varm än ensam och död.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»